Den 21:e mars 1997 steg jag innanför dörrarna i Winning Boxing Clubs lokaler på Kalendegatan i Malmö. Jag var då 19 år gammal och hade tidigare den bestämda åsikten att det där med träning var trist och ganska onödigt. Tre dagar senare stod jag åter i Winnings lokal. Denna gången för att bli medlem och för att köpa ett årskort. Nästan 13 år senare, den 19:e september 2009 i tyska Rülzheim, vann jag det vakanta WIBF-bältet i lätt mellanvikt mot brittiskan Sara Davis. Jag besegrade henne i en match över tio ronder. Jag blev världsmästare! Den 20:e november 2010 uppnådde jag ytterligare ett delmål. Jag vann WIBA-bältet genom att besegra Diane Schwachhofer från Belgien. Också det i en match över tio ronder. Med tysk proffslicens vill jag nu möta de övriga motståndarna och erövra fler världsmästarbälten. Jag har bland annat siktet inställt mot världsmästartitlarna i organisationerna WBC och WBO. Förutom att vara proffsboxare arbetar jag som konsulent och tränare på Winning Boxing Club. Min favoritsysselsättning förutom allt inom boxning och idrott, är att umgås med vänner, fika och läsa. I botten är jag utbildad civilingenjör i kemiteknik. Jag arbetade som ingenjör i 2 år, innan jag beslöt mig för att satsa allt på min boxningskarriär. I Winning Boxing Club, WBC, har jag mina vänner, min tränare och mina varmaste anhängare. Bert V Johansson-Munk, ordförande i WBC, är min tränare sedan 1997. Bert tror stenhårt på mig. Enligt honom har jag alla förutsättningar för att bli världsmästare i fler organisationer. Det viktigaste för mig är att hela tiden möta de bästa tjejerna i min viktklass. Detta för att det aldrig ska råda några som helst tvivel på att jag faktiskt är bäst i världen.